Inga fåglar

Kalle på Hybris har snickrat ihop en video till Inga fåglar, vår nya singel. Den kommer att släppas som sjua med en nyinspelning av Ge dom våld som b-sida.

Imorse ringde vårat bokningsbolag och berättade att spelningen i Göteborg är inställd. Tydligen har arrangörerna och spelstället tjafsat om någonting vilket slutade i att de helt enkelt inte kommer att öppna dörrarna. Inte för oss i alla fall. Vi har inget med det här att göra, utan det är andra pajasar som ligger bakom det. Synd är det i alla fall.

Här är schemat för klubbturnén vi gör i juli:

22/7 Halmstad – B&B
23/7 Göteborg – Razzia
24/7 Helsingborg – The Tivoli
25/7 Varberg - Majas vid Havet
26/7 Jönköping – Bongo Bar

Saftig dj ingår: James Ausfahrt.

Dessutom spelar vi i Malmö den 2/8. Pastell ordnar det.

Kan kanske bli någon mer i augusti.

Hade ni en bra midsommar? Känns som en väldigt, väldigt överskattad högtid. De enda högtider som jag tar på allvar är jul, nyår och min födelsedag. Då finns det något att fira (alltså: jesus, "nya friska tag", jag). Att fira att solen lyser jättelänge känns lite krystat när det alltid regnar kring midsommar. Dessutom får man ingen vacker sommarnatt här nere i Göteborg. Det blir mörkt runt tio på kvällen. Annat är det i Jämtland, nätterna där är ju läskigt vackra. Det är så vackert med det där blåa ljuset att man ibland blir lite ledsen av det.

Det blev mycket bilåkande i helgen, Göteborg till Hässleholm till Falun (via både Västerås och Enköping då vi missade att svänga av från europavägen) till Växjö till Göteborg. Vädret har varit väldigt sommar, solkatterna i rutan har blandat sig med grönt och gult överallt. På mindre vägar blir jag upphetsad av sjöar och små stenrösen i småland, med ensamma träd på långsamt upptrampade och uppätna hagar. Jag känner mig tvungen att berätta för de andra hur mycket jag älskar Sverige, och får som vanligt de uppenbara gliringarna om patriotism och om hur Ultima Thule också älskar Sverige. Och jag vet ju hur det låter men jag bryr mig inte heller. Vi kommer aldrig att fira nationaldagen på ett avslappnat sätt men det spelar ju ingen som helst roll. Tycker bara att det känns fantastiskt att bland saker jag älskar kunna lägga till Sverige.

Tack så mycket, alla ni som kom på spelningarna. Siesta kändes lätt overkligt. Jag tänkte ett tag på facebookgruppen "vi hyllar på random utvalt knattelag". Att någon skulle starta en grupp där ett av alla harvande indieband skulle få en oväntat peppad publik.

Lägger inte upp någon bild på Sverige, alla som läser den här bloggen vet väl hur det ser ut. Däremot så lägger jag upp hur det såg ut när vi gick på i Hässleholm. Stef var duktig med mobilen.

Fler spelningar

Det var en bra turnésväng. Tack alla som kom och var snälla. En del idioter kom också, men så är det ju här i världen. Lyssnade på bootlegen från Sthlm, det lät riktigt bra. Vi är verkligen på en helt annan nivå mot tidigare. Jag är lite förvånad.

Nygård gjorde ett välkommet gästspel i Uppsala och Stockholm. Jag tvingade honom att vandra omkring och minnas vår tid tillsammans i Uppsala innan spelningen på V-dala.

Kolla jag har fått upp spelningarna här i marginalen! Anna visade till slut. Ska nog fixa lite snyggare färger imorgon, ser rätt risigt ut nu.

Blir en handfull spelningar till i sommar, uppdaterar sen.

Bastutraditionen dog snabbt. Jag, Anna och Martin tog ett bad i Örebro, annars uteblev den. Nu handlar det mera om att hinna "landa" innan spelningarna. Vi har åldrats ännu några år med andra ord.


Örebro by night.

Från Jonathan

Du har ju såklart läst den, men är innehåller inte Sonic-recensionen en lite konstig textanalys?

"Vapnet tycker så illa om dem att de återkommer till dem i varje sång på »Döda fallet«. Ibland bara i en bisats eller mellan två rader, men alltid på behörigt avstånd...
Det är sällan subtilt, men jag har svårt att tro att Vapnet är intresserade av det subtila. Deras är de stora orden,"

Alltså konstaterar recensenten att texterna innehåller politikanknytningar "i en bisats eller mellan två rader", sen är det plötsligt "sällan subtilt", era är "de stora orden". Det är såklart möjligt att hävda att nåt är subtilt och sumblimt på samma gång, men borde inte recensenten förklara lite bättre hur han menar?

Antingen accepterar man att Martin Hanberg menar allvar när han fraserar »Långsamt sluter natten sig kring dig/kemiskt ljus från datorn över dig«, eller så gör man det inte.
Vapnets andra album är fullt av den sortens spetsfundigheter."

Vadå spetsfundigheter? Okej, natt och mörker skulle kunna vara en kontradiktion till kemiskt ljus från en dator, vilket är en ganska vanlig retorisk modell, jfr. Edith Södergrans "Den speglande bruinnen"
"Ödet sade: vit skall du leva eller röd skall du dö!
Men mitt hjärta beslöt: röd skall jag leva."

Eller så är det helt enkelt en bild, det blir mer natt över den som sitter framför datorn. Hur är det spetsfundigt? Jag fattar inte. Det kanske är jag som är dum i huvet, men så är det nog inte. Det är nog recensenten som är dum i huvet.

T-shirt 2008

Vi säljer dem på spelningar. Vill ni inte gå på spelningar så kan ni maila vapnet@hybrism.com. 150 spänn kostar en tröja (160 med frakt). Det är dyrare än de vi hade förut, men de här är tillverkade av vuxna människor med riktig lön. Vi håller nämligen med Turbonegro om varför sweatshops är dåliga: "barn är så jävla dåliga på att sy".

På väg från Malmö till Linköping hade vi lite bråttom, men var på bra humör. Det var sol över den skånska slätten och Stefan spelade någon låt av han som gjorde the joker när vi rullade ut på motorvägen. Det var så mycket turnékänsla som det kan bli. Bättre än 60 mil granskog i snöslask i alla fall. Hann bara åka en halvtimme innan en motorcykelpolis vinkade in oss till en bilkö där vi fick vänta en kvart på att få betala 2400 i böter. Dagen innan hade vi pratat om att polisen borde jobba mer mot fortkörning så vi fick vad vi förtjänade. Om det är något som är osympatiskt så är det grabbjargonen om att köra så snabbt som möjligt. Det är ju inte ens en prestation, som att springa snabbt eller spotta långt. Spyr på alla gånger man pratar med en arrangör som gör uppskattningen att en sträcka på trettio mil tar två timmar(med paus).

Gillade Malmös Debaser. Vi kom tvåa i låtgissartävlingen de hade. Utslagsfrågan var "vilken är världens bästa cover". Vinnande gruppen valde Hearbetas med Jose, vi tog Only love can break your heart med St Etienne. Jag tycker att vi borde ha kammat hem den.

Gjorde en akustisk spelning för sydsvenskans web.


Herrgårn i Linköping hade vi varit på tidigare. Då med Eurosport (det var innan deras fejd med Eurosport d.ä.). Så det var något av en walk down memory lane. Å andra sidan knatar man den allén rätt ofta, efersom Sverige inte är så stort. I Linköping var det även premiär för våra nya t-shirts. Ska lägga upp bild snart om någon vill köpa. På hotellet fanns det pool och bastu. Bastubadet blir nog tradition. Att man blir varm och svettas gör ju att man kan inbilla sig att man har ansträngt sig lite efter en dag i bussen.

Eskiltuna var nytt för de flesta av oss (Philip har spelat överallt). Efter att vi hade dött av hunger och letat rätt på en resturang där de blandade ihop huvudrätten med förrätten så satte vi oss i en park vid ån och drack Törley. Sedan gick till hotellet och bastade. Vi spelade rätt sent, så jag hann bli lite för full tror jag. Jag spelade dåligt och skämdes. David var väldigt nöjd med sitt basspel dock.

Tävlingen om att bli klassens clown är fullt igång mellan mig och Stefan. Phillip, uppväxt nära Göteborg, ville lösa det med en vitstävling.

Jag har fått ta rollen som logistiker, en roll som inte passar mig så bra eftersom jag inte har något närminne. Varje morgon sitter jag och väntar på de andra i lobbyn. Är lite avundsjuk, det är roligare att vara den som kommer försent än den som väntar. Ska försöka göra en kupp nästa sväng. Martin lägger alltid till en akademisk kvart så jag ska börja köra med dubbelkvarten.

Redigerat:
Det märkliga är att i vanliga livet är Martin H mycket bättre än mig på att passa tider. Jag kände att jag blev tvungen att lägga till det nu, kom försent idag när jag skulle träffa Stefan och fick lite dåligt samvete över det.

Måste sluta att prata om pengar i intervjuer och här i bloggen. Jag har inte ambitionen att bli rik, skulle bara vara skönt att kunna se några månader framåt utan stress. Men det har ju INGENTING med Vapnet att göra, det är ju bara min egen stress. När jag känner att jag borde undvika att prata om något så kan jag inte släppa det.

Förut brukade jag och Martin H försvara Vapnet och Sibiria när vi blev smädade av journalister. Men det blir bara fel, det går inte att vinna. Man associeras bara till Lundell, Petter och gnällande jättebebisar som inte får det dom vill ha. Men just att det var så fel att göra det kändes lite motiverande för oss.

Men nu håller jag tillbaka mig själv, trots att det finns massa jävlar som jag skulle vilja ta fejden med.

Hur som helst. Jag tänkte på vad jag borde prata om istället för att tjäna pengar. Vad jag borde svara när folk pratar om texterna. För jag vet vad jag tycker är viktigt.

Som åttiotalist blev jag tonåring i en tidsanda som var ironisk och cynisk. Inte ironisk i bemärkelsen att skratta åt utbildningsradion, utan i bemärkelsen att känslor och åsikter aldrig får tas på allvar. För mycket känslor blir pretto, för mycket åsikter blir progg. Jag är själv rädd för att släppa distansen, för att ta något för vad det är. Men målet jag har nu som textförfattare är att släppa det, att inte vara äcklig och blasé.

Jag borde utveckla det här mer, framförallt formulera det bättre, men nu ska jag ut på turné!

Spelningar

Tror att jag skrev om de här spelningarna förut, men nu har de försvunnit i bloggers arkiv. Visst vore det snyggt om spelningar kunde ligga till vänster om den rullande texten? Tyvärr vet jag inte hur man gör det. Så därför bumpar jag det här:

23 apr Debaser, Malmö
24 apr Ryds Herrgård, Linköping
25 apr Raw Power, Eskilstuna
29 apr V-dala, Uppsala
30 apr Debaser, Stockholm
01 maj Pustervik, Göteborg
02 maj Koriander, Karlstad
03 maj Klubb Smart, Örebro
08 maj Mejeriet, Lund
30 maj Siesta, Hässleholm

Det blir nog några till datum i sommar. Det vore roligt att göra någon spelning i Jämtland.

Annars funderar vi lite på nästa singel. Jag skiter helt i att ta den som är bäst på skivan, utan vill bara ha någon som genererar stim-pengar. Vilken tror ni är bäst i det avseendet?

Lyssna på Döda fallet här.

Döda fallet, 9 april

På onsdag släpper vi Döda fallet. Som vanligt är det både roligt och obehagligt. Mest åt det roliga. Man ser fram emot det och känner sig lite levande, när man är nervös och förväntansfull. Jag lurar ofta mig själv att det är mer koncentrerat kring själva releasedatumet än det egentligen är. Det är ju mest recensionerna som följer releasdagen, och inte ens de gör det jämt. Men det är nog bra att tänka sig ett datum ändå, det behövs lite ritualer i ett sekulariserat samhälle.

Vi kommer att fira skivan och dess tillblivelse på Uppåt Framåt i Göteborg på onsdag. Det är vår första releasefest så det känns lite spännande. Vi kommer att spela några låtar från den också. Och försöka att sälja den så klart. Jag tycker att det är roligt när kommersen på releasefester lyfts fram som något spektakulärt, typ "det kommer även att finnas möjlighet att köpa skivan under kvällen!". Om inte skivan, boken eller det feministiska seriealbumet fanns att köpa så vore det väl ingen större idé att ha en releasefest eller?

Plötsligt händer en video

Av Mattias Johansson.

Hej påskgrisar,
man kan rösta upp oss på tracks sa en kompis till Stef. Jag kan tycka att många band kanske fäster lite väl stor vikt vid just den här biten. Vad innebär en tracksplacering egentligen? Är det värt att sms:a alla sina bekanta med uppmaningar om att rösta? Jag vet inte. Men det har ett nostalgiskt värde hur som helst, så jag tänkte ändå skriva om det här ifall någon vill hjälpa oss på vägen till stjärnorna.

Svensktoppen måste ändå slå högre ändå, det hoppas jag på. Min storasyrra hade ett blandband när vi var små med låtar från programmet inspelade. På framsidan ritade hon en fjälltopp med en svensk flagga på. Det var fyndigt tyckte jag.

En sak jag har väldigt svårt för är när artister ska vara truliga och sura i intervjuer. Kan förstå om Rolling Stones, till exempel, skulle kunna vara lite less på att göra intervjuer vid det här laget. Men indieband som sitter och leker blasé och klagar över dåliga frågor, det är patetiskt.

Det är ju inte så att journalister campar utanför indieorkestrars hus för att få fem minuter. Ofta är det skivbolagen eller bandens management som tjatar fram intervjuder. Det är inget tvång, tvärtom.

Men när kameran plockas fram, då ska "rockattityden" fram, som de lärt sig från MTV och Okej. Kolla den här: solglasögon och tidning! I och för sig så blir man väl lätt uttråkad av att tackla världspressen varje dag.

Näst-nästa torsdag (27 mars) spelar vi på Umeå Open. Det blir premiär för några nya låtar. Inför varje ny turnéerunda brukar vi stuva om lite i instrumentering och sättning. Vi har nog aldrig varit så mycket klassiskt rockband som vi är nu. Fast med flöjt.

Tog bort ett inlägg, eftersom jag skrev samma två dagar i rad.

Egentligen kan jag inte säga att jag glömmer bort saker, de registreras nog aldrig. Ansikten och namn är också helt borta. Jag är som han i den där filmen med polaroidbilder som han skriver "taskig" eller "lita inte på!" under. Det är jobbigt när man är ute och spelar och kanske träffar en arrangör eller något som man tyckte var jättetrevlig. Ser jag samma person en vecka senare i en annan stad blir jag helt förvirrad. Om jag ska komma ihåg människor måste de jämt ha samma kläder och vara på samma ställe som första gången jag träffade dom.

En gång väntade jag på mitt andra band, Sibiria, i sthlm. Jag stod vid Mosebacke där det är några små stugor. Vet inte varför, men jag knackade på en dörr, och en kille öppnade. Kände igen ansiktet och hjärnan började arbeta, tänkte nu ska jag fan vara trevlig istället för att spela det här safe.
- Hallå.
- Hej... Jag känner igen dig!
- Ja, jag är med i FCZ.
Men jag tror han var rätt nöjd med att vara känd så det gör inget.

Jag måste ha tag i en stråkmaskin eller en synth som kan göra hyfsade stråkljud. Vi ska ha den till en spelning, innan vi hittar en egen.

Jag ska inte spela på den, men som bandmorsa så måste man ju fixa allt. Alla säger "det löser sig" men menar "det löser du". Det borde man tänka mer på när man kritiserar diktatorer, det är inte så konstigt om man måste plocka fram ishackan ibland.

Lyssnar igenom mastringen av skivan. Lite kortfattat kan man säga att man mastring innebär att man höjer volymen några snäpp och fakturerar några tusen. Som lekman är det svårt att höra någon skillnad, men man inbillar sig väl ofta att det händer massa grejer.

Nu har jag hört låtarna hundra gånger innan, men det är ändå rätt roligt. Jag spelar piano på en låt. Jag tycker att det låter fantastiskt. Glavå säger att det är bra för att det är så dåligt spelat. Han jobbar väldigt mycket enligt The Game (boken om att skaffa tjejer, ni vet). Alla komplimanger har en negativ tvist så att man blir glad och osäker samtidigt. Jävla härskarteknik.

Skivan har tio spår och kommer att heta Döda Fallet. Fallet ligger i Ragunda, Jämtland, och är dött för att en kille från Sundsvall klantade sig och tömde hela Ragundasjön när han skulle leda om vattnet för att underlätta timmertransporten. Det är väldigt fint där. Vi åkte förbi där i somras och jag tänkte på hur fantastiskt det vore att göra en video där. Har ni sett det så fattar ni. Lite samma känsla som U2:s Joshua Tree då de står i öknen med cowboyhattar. Försökte lyssna på den skivan förresten. Jag gillar deras ambitioner, men den är lite svårtsmält. Lite för mycket på något sätt.

Okej, nu snöar det! Så jag tar tillbaka det där med att våren är här.