tisdag, maj 29, 2007

Från Om Kommunismen.se

Hatiska och aggressiva budskap, med snabba och enkla lösningar på alla problem visar sig trots allt som hänt fortfarande ha en förvånansvärd kraft att locka många människor, särskilt när de underliggande kommunistiska budskapen maskeras i krav på fred, frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Från samma sida:

Ordet propagandas vanligaste betydelse är att avsiktligt sprida osann eller vilseledande information i syfte att stödja en politisk åsikt. Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål.


Om ni har en känsla av att ni har otillräckliga kunskaper om olika politiska inriktningar så bör ni nog passa er från den här sidan. Att lära sig om socialism via Föreningen för upplysning om kommunismens material är ungefär lika lyckat som att fördjupa sig i judendom genom att lyssna på Radio Islam. Om ni däremot roas av skamlöshet och enfald så kan jag rekomendera den.

På samma sätt som många högerextrema och nynazistiska grupper förnekar eller förringar Förintelsen, förnekar eller förringar många av de nykommunistiska grupperna kommunismens brott mot mänskligheten. I likhet med många nynazistiska grupper försöker även många nykommunistiska grupper utåt framstå som demokratiska rörelser.

De nykommunistiska partierna och grupperna undviker idag oftast att utåt kalla sig kommunister, trots den att åsikterna är uttalat kommunistiska. Oftast används mjukare begrepp som "utomparlamentarisk" eller "autonom" istället.


Ett exempel på en utomparlamentarisk grupp (det vill säga kommunistgrupp) är Greenpeace.

måndag, maj 28, 2007

Appropå Östersund så ska vi spela där på fredag, på Club Corazon. Vi får hoppas på att strejken har lyckats fram till dess, annars blir det svårt.

---

Vi hade en fin resa till Trollhättan och Uppsala. Eftersom vi inte hade någon X-box med oss den här gången så pratade vi rätt mycket. Båda ställena hade väldigt trevliga och uppstyrda arrangörer och tekniker, det är skönt.

---

Jag kan inte förstå låtskrivare som kallar sina alster för sina barn. För det första är det en motbjudande metafor och för det andra så skulle det göra mig till en väldigt dålig förälder. För om Ge dom våld skulle vara mitt barn så skulle den vara så söndercurlad att den skulle platsa i My super sweet sixteen. Anledningen till att jag gillar den så mycket är att det aldrig har känts som att jag har skrivit den. Melodin poppade upp i mitt huvud när jag kollade ut från ett hotellfönstret i Paris för tre år sedan. Och sedan dess har den suttit där. Om man bara lyssnar på sångmelodin i refrängen så låter det mycket mer Broder Daniel än Vapnet. Snart kommer jag att komma på vilken låt det är som jag har plankat. Jag önskar att jag kunde skriva en till lika bra låt. Då ska jag skämma bort den.

fredag, maj 25, 2007

När vi spelade på Tingshuset i Östersund fick vi skit av en punkare för att våra tischor kostade 120 kronor ("jag har aldrig sett en bandtischa som kostat mer än 90"). Vi gjorde kanske en vist på 30-40 spänn per tröja och då valde vi tröjor som inte skulle bli fyrkantiga i passformen efter en tvätt. Men de här måste nog vara sydda med silvertråd. Är det inte märkligt att piratbyrån ska vara så anti-corporate och samtidigt sälja tröjor med enfärgstryck för 260 spänn?

Jag tycker att nedladdning är smidigt och bevkämt. Men jag kan störa mig på retoriken som "piraterna" använder sig av: att se till att männsikor i västvärlden med datorer och bredbandsuppkoppling kan se Dödligt vapen 4 handlar inte om att göra revolution mot en kapitalistisk världsordning utan endast om att sätta guldkant på tillvaron för vi som redan har det rätt bra.

Att man kan ladda ner musikprogram och spela in hits för internetdistribution och P3 Star är ju också sympatiskt och roligt. Men det är inte en viktig demokratisk fråga att säkra återväxten av band bestående av före detta gitarrkillar som upptäckt Hot Chip och Reason.

onsdag, maj 09, 2007

Jag tror att den jämtländska självironin, djupt förankrad i vår folksjäl, verkligen inte går att få fram till folk i södra Sverige. Kan man verkligen tro att det går att sjunga "Östersönder" med fullständigt allvar? Den stora skillnad mellan humorn i skåne och i norrland är nog att vi inte brukar lägga in löständerna eller klä oss i likadana sjuttiotalskläder för att markera att humorn kommer att hända. Hur som helst, så här står det i Ystadsbladet:

Norrländska Vapnet är ett självömkande band men de skäms knappast. På förra skivan sjöng de "Snart går jag sönder, Östersunder" utan att röra en ironisk min. Något dåligt nytt har hänt fortsätter i samma anda med texter så pubertalt ömkliga att man flera gånger sitter och rodnar å bandets vägnar. Tycker man inte sjukt synd om sig själv finns det inte mycket att hämta från Vapnet. Här finns några hyfsade söta indiepop-melodier och till och med lite nya elektroniska inslag i ljudbilden men Martin Hanbergs sång och de hemska texterna (om fula träd och himlar som hånler) skulle kunna förstöra melodin till God only knows. Så illa är det.

Vapnet vill så gärna vara Sveriges The Smiths men har helt missat Morrisseys intellektualism och ironi. Det är bara pinsamt.


För övrigt skulle jag helst vilja vara Sveriges Darren Hayman, men är lite för blyg av mig.
25:e maj Club Feber, Trollywood.
26:e maj V-Dala, Uppsala.
1:a juni Klubb Corozon, Östersund.
13: juli Arvikafestivalen, Arvika.

Sist hade vi det rätt gött i Trollhättan. Vi spelade på ett ungdomshus med flipper och efter soundcheck skrev jag versen till Håll ihop (som jag vill minnas det). Efter spelningen drack vi öl på något ställe och gick till en rockklubb där se spelade amerikansk indierock, till Hanbergs stora glädje. Kvällen avslutades med Total Eclipse Of the Heart. Eller så ville vi att den skulle avslutas så.

Uppsala går inte att sammanfatta i ett minne - jag bodde där i massa år innan jag flyttade till Göteborg. Det var där jag träffade Anna på nytt. Det var där jag träffade Nygård för första gången. Vi var på någon slags initieringsrit på Kalmars och fann varandra genom Bear Quartet och socialism (som tjugoåriga manliga humaniststudenter från norrland förväntas göra). Nygård är vår klockspelskille. Jag har ofta försökt att göra honom till min mentor, men han skakar bara av sig det.

Anledningen till det har jag skrivit om förut: hur jag såg Laakso växa från ax till limpa. Från Genomfarten, Ungdomens hus via Kalmars till Debaser och Emmaboda. Det var så stort jag trodde att något kunde bli. Jag var väldigt avundsjuk och det är jag väl fortfarande. Men inte bara på dem, som tur är. Omväxling förnöjer, som vi säger i Vapnet.