måndag, maj 28, 2007

Appropå Östersund så ska vi spela där på fredag, på Club Corazon. Vi får hoppas på att strejken har lyckats fram till dess, annars blir det svårt.

---

Vi hade en fin resa till Trollhättan och Uppsala. Eftersom vi inte hade någon X-box med oss den här gången så pratade vi rätt mycket. Båda ställena hade väldigt trevliga och uppstyrda arrangörer och tekniker, det är skönt.

---

Jag kan inte förstå låtskrivare som kallar sina alster för sina barn. För det första är det en motbjudande metafor och för det andra så skulle det göra mig till en väldigt dålig förälder. För om Ge dom våld skulle vara mitt barn så skulle den vara så söndercurlad att den skulle platsa i My super sweet sixteen. Anledningen till att jag gillar den så mycket är att det aldrig har känts som att jag har skrivit den. Melodin poppade upp i mitt huvud när jag kollade ut från ett hotellfönstret i Paris för tre år sedan. Och sedan dess har den suttit där. Om man bara lyssnar på sångmelodin i refrängen så låter det mycket mer Broder Daniel än Vapnet. Snart kommer jag att komma på vilken låt det är som jag har plankat. Jag önskar att jag kunde skriva en till lika bra låt. Då ska jag skämma bort den.

3 kommentarer:

Anonym sa...

men martin, skärpning, det heter ju corazon. med a. hjärta på spanska.

/martin h.

Anonym sa...

frågan är väl mer isf vilken låt du plankade när du skrev thomée-gränd?

det måste finnas 1000 låtar med liknande sång-melodi i verserna

ändå kan jag inte komma på en enda

Emma sa...

Ge dom våld är det bästa du gjort! Kommer nog alltid vara en av de bästa svenska poplåtarna någonsin.

Akta så jag inte plankar den.

kram!