VAPNET

Måste sluta att prata om pengar i intervjuer och här i bloggen. Jag har inte ambitionen att bli rik, skulle bara vara skönt att kunna se några månader framåt utan stress. Men det har ju INGENTING med Vapnet att göra, det är ju bara min egen stress. När jag känner att jag borde undvika att prata om något så kan jag inte släppa det.

Förut brukade jag och Martin H försvara Vapnet och Sibiria när vi blev smädade av journalister. Men det blir bara fel, det går inte att vinna. Man associeras bara till Lundell, Petter och gnällande jättebebisar som inte får det dom vill ha. Men just att det var så fel att göra det kändes lite motiverande för oss.

Men nu håller jag tillbaka mig själv, trots att det finns massa jävlar som jag skulle vilja ta fejden med.

Hur som helst. Jag tänkte på vad jag borde prata om istället för att tjäna pengar. Vad jag borde svara när folk pratar om texterna. För jag vet vad jag tycker är viktigt.

Som åttiotalist blev jag tonåring i en tidsanda som var ironisk och cynisk. Inte ironisk i bemärkelsen att skratta åt utbildningsradion, utan i bemärkelsen att känslor och åsikter aldrig får tas på allvar. För mycket känslor blir pretto, för mycket åsikter blir progg. Jag är själv rädd för att släppa distansen, för att ta något för vad det är. Men målet jag har nu som textförfattare är att släppa det, att inte vara äcklig och blasé.

Jag borde utveckla det här mer, framförallt formulera det bättre, men nu ska jag ut på turné!