fredag, april 21, 2006

Svenska Dagbladet:
Det är som att träffa en bekant som det är trevligt att umgås med men som efter några timmars ältande blir så jobbig att man måste gå hem. Även om man är vänligt inställd till någon finns det en övre gräns för hur många varv av jobbig-uppväxt-ältande en medmänniska orkar med.

Kristina Lundell, du verkar ha en mycket låg tröskel för vad du tycker är en jobbig uppväxt. Har du några vänner kvar?

För övrigt: att texterna är skrivna i jag-form behöver inte betyda att de är självbiografiska.



7 kommentarer:

Anonym sa...

Läste det där innan ja. Blev riktigt frustrerad. Vilken jävel, utan någon som helst smak. Jag älskar jag vet hur man väntar, iallafall.

Anonym sa...

Trisst.. Desto roligare var det i DN!!

Anonym sa...

Jag vet en som hånglat med henne efter att ha spytt blåbärssoppa, minsann

Anonym sa...

Det börjar bli dags att ni gör en spelning i Gävle snart...

Anonym sa...

Inte så coolt att recensera recensenten, precis som damen skriver ger ju det intrycket av att ni är precis så jobbigt ältande som hon skriver. Jävligt bra låtar annars.

Henning sa...

Bra låt guys, kämpar för att inte lyssna sönder den vilket jag har en tendens att göra med bra låtar.

"Snart går jag sönder, Östersönder"

Anonym sa...

djn spelade thoméegränd i onsdags på sticky. hade hört den innan men nu fick jag den verkligen i huvudet. kom hem sent igår efter att ha följt med ett ragg hem.
sen laddade jag ner den och har lyssnat på den kanske 20 ggr.
skickade den till min kompis ifrån trail of dead-forumet som bor i australien och han tyckte den var jätte-bra.

tjejen på bilderna här är ju förresten skit-snygg.
jag skulle lätt hångla med henne även om HON just spytt blåbärs-soppa.
spelar ni i gbg snart?
haha.

ha det bra
/PO

P.S. ni tog emot min add och jag skrev nyss i era comments på myspace. jag e han med oranga kortet.