torsdag, september 22, 2005


Foto: Sofie Andersson

Så här kan det ser ut när man spelar på Emmabodas efterfest. I vanlig ordning gör jag någon cp-move med min mun/tunga. Hanet har nog drabbats av lite feeling. Ser nästa religös ut. Det är musikens helande kraft.

måndag, september 19, 2005

Twee hit och dweet

Sedan när fick twee en helt ny innebörd? Jag läste någon gång för länge sen att vapnet skulle vara twee och sedan dess har det hängt med. Det är ju helt barockt! Jag tror att ni helt enkelt har glömt bort vad som är pop. Trots att vapnet verkligen har gnuggat in popen i ansiktet på er.

För er som använder begreppet twee litet hit och dit, så kankse det är på sin plats med en förklaring. Twee betyder alltså mes. Alla tweeband tar avstånd från beteckningen (vilket skulle tala för att vi var ett iofs) men det finns några som är det. En tweesångare sjunger blygt och inåtvänt, inte högt och klart som Martin Hanberg. En tweelåt handlar om att vara kär i en tjej som inte vet att man existerar eller att träffa popkompisar på skunk. Vapnets låtar handlar om att misshandla fjortonåringar som kommer från hockeyträning eller att stalka folk i korsningen thoméegränd/storgatan.

Jag har inget problem med tweeband överlag, men jag står inte ut med tanken att barn idag är så historielösa att de inte vet vilka termer de slänger sig med. Har ni hört Beatles? Så låter vi ungefär, fast bättre. Skulle ni kalla dom för twee? Skulle ni kalla Burt Bacharach twee?

Jag vet inte vad ni idioter har för referensramar, jag umgås sällan med er. Men att sjunga vackert och tydligt istället för att skrika bör inte betraktas som något underligt. Alla ni små aspirerande sångare bör ta Martin Hanbergs röst som ett riktmärke.

onsdag, september 14, 2005

Mera gatulåtar!

Östersundsavkomman Hello Saferide har lite synpunkter på val av gator till Östersundseposet som släpps under hösten. Mitt urval har varit lite slumpmässigt och märkligt. Men minnet och upplevelsen av en stad fungerar ofta så.

Jag har tre låtar kvar utan text. I sann interaktiv internetanda efterlyser jag nu namnförslag (det vill säga ett gatunamn i Östersund) till dessa tre låtar. Kom gärna med motiveringar eller förslag om vad den ska handla om. Dessa tre låtar handlar det om:

1, En poplåt, lite av en bagatell men en bra melodi och några roliga ackord. Snabb. Heter nu ”Du är allt jag inte har”.

2, En blueslåt. Ok, den låter inte blues, men har ett bluesliknande riff och har tjing-tjicka-ting-trummor. Ganska lång och romantisk.

3, En spansk låt. Den har lite matadorgitarrer och ett vackert blåsarr. Lite synthar också. I likhet med låten ovanför är den romantisk. Innehåller en sångmelodi som låter som en barnvisa och en sångmelodi som låter som en serenad.

Hoppas att någon ger förslag annars ser det lite sorgligt ut. Fast det är väl inte så svårt att skapa en ny blogg-id och posta kommentarer själv.

Dessa gator är avklarade:
Storgatan
Prästgatan
Thoméegränd
Stuguvägen
Bangårdsgatan

fredag, september 09, 2005

Sommaren var faktiskt kort

Emmaboda-efterfesten var en surrealistisk upplevelse. Hardcoreindie möter dampskolan 8c på en mörk gräsplätt i djupast småland. Sommaren var verkligen krampaktig, några husvagnar kvar vid badhuset, myggor i överskott, lite rått på kvällen.

En rakad kille med en vansinnig blick luftslickade mot mig när vi spelade. Sedan började han och hans HB- och GHB-fuelade kompisar att håna och putta på finlemmade poppojkar. Anna, vår vän av ordning, la ner flöjten och sa till dem. Sedan försökte stirrskallen kalla Anna för "gumman" efter spelningen. Jag blev lite nerövs - till skillnad från henne tar jag hellre lite skit än riskerar spö. Som tur var kom det en sorgsen fjortonåring i för stor Russle Athletics och drog bort honom.

Det var sådan diskrepans mellan världens fulaste och vackraste människor. Ovanligt att vi stod på scenen istället för nedanför.

Alla andra band var bra. Det var synd om Hello Saferide som missade två tåg. Hon höll på att byta fel på väg till Emmaboda, men vi räddade henne. Det borde hon ha skrivit om på sin sida.
Vi är, vad man i folkmun kallar för, hjältar.

Det har varit en fantastisk sommar. Jag kan inte tala för alla, men det här är min toppar och jag tror att dom stämmer hyfsat för dom andra:
Bada i soligt Kroksjö.
Spela pianoballad med känsligt blås i Kalmar.
Lyssna på Billy the Vision and the Dancers i dimmig sommarnatt på väg till götet.
New Orleans-blås i Emmaboda.
Vapnet på radion.
Thoméegränd.
Lund, vår bästa spelning.
Trivsel.
Hybris.